Känslan av att känna sig frisk igen efter att ha varit sjuk, kan vara bland de bästa känslorna en kan ha! Lite extra bra blev det dessutom av att jag har ridit också. En halvtimme med Barbie i ridhuset med snön yrandes utanför knuten var alldeles underbart! Hon kändes fin, men förstås inte så himla lösgjord. Men mycket positiv och jag tror hon också tyckte det var himla kul att komma igång.

På slutet red jag ett par öppnor och vet ni, jag tror att jag kommit på hur man gör nu! Nu känns inte ordet "skolor" som något som ger mig mardrömmar och ångest iaf. Nu har jag hittat en bättre känsla och än igen tackar jag min nya sadel som tillåter mig att använda kroppen på ett annat sätt. Yey Amerigo!

Tyvärr orkade jag bara rida en häst så Juno fick gå på linan med en gummisnodd. Min känsla för Juno och hans framtid känns lite som en bergochdalbana. För såhär är det. Jag ser på lina att han inte är helt ren bak, han vill heller inte riktigt trycka ifrån bak och ta för sig. Det blir bättre efter en stunds uppvärmning och orenheten syns ffa i ena varvet. Denna orenhet hade hade även i somras vid det sista klinikbesöket och den förklarades med att det är det benet där patellan ser som sämst ut på röntgen. Tydligen är där ett väldigt stort mellanrum har jag fått det förklarat som gör det svårare för honom att använda bakbenen korrekt. Det blir som ingen skjutkraft för honom och han undviker förstås att ta i eftersom det tar emot och gör troligen ont dessutom.

Även om jag vet detta och har diskuterat både med två olika veterinärer på kliniken samt min vän som är veterinär (som dessutom också har en lika gammal häst som Juno med än värre patellaproblem), så nöter det alltid lite i bakhuvudet att han inte är helt okej. Men vad ska jag göra då? Nu går jag på veterinärernas linje och rider på med fokus att stärka honom. Mycket travbommar och offroadridning där han måste lyfta på benen. Och han ÄR ju bättre både ridmässigt och styrkemässigt. Men det där gnaget i nacken vill ändå inte riktigt släppa.

Han har ju inte nån direkt egen bjudning och jag undrar hur mycket han ställer upp på egentligen som kanske gör direkt ont på honom? Kanske är det så att han måste övertygas om att det inte kommer göra ont med mer styrka. För framsteg gör han. Idag på linan visade han hur mycket starkare galoppen blivit. Jättefin balanserad arbetsgalopp i fint tempo utan att forcera framåt.

Jag tror och hoppas att min förhoppning att Juno egentligen är en Ferrari som bara inte förstått att han är det kommer att besannas. Han mognar långsamt och kroppen hänger inte helt med heller. Om två-tre år kanske han äntligen har blommat ut i den tävlingstiger som jag faktsikt är helt övertygad om att han har inom sig.

Tävlingstiger?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"

Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...

Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset.   Vecka 6   Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut.   Tisdag Ba...

Jag älskar söndagar! Det är den dagen på veckan som jag alltid försöker vara ledig. En helig kväll att spendera i soffan med datorn i knät och veckans tv-repriser på tv. Det krävs inte mycket för att jag ska vara nöjd (ibland)!   Barbie har fått ...

Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han g...