Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han gå sämre. Inte lika bra bjudning och mer svårjobbad än vad han har varit.

Och jo, han var halt på linan idag. Inte oren som förra veckan utan nu var det en tydlig hälta. Så att det är patellarelaterat utesluter jag faktiskt helt. Den blir bättre med mer arbete och han har ju varit helt ren från det under höst/vinter. Så det är snarare samma som förra året när det till slut visade sig vara hovleden höger bak (alltså samma bakben som patellan är sämst). Kan säga att jag och veterinären var väldigt väldigt oense kring behandlingen. Han ville skicka hem Juno med en "rörelsestörning" (läs; hälta) för att det nog "inte var så illa". Jag blev inte direkt nöjd med det svaret och fick veterinären att både lägga en bedövning lågt höger bak och när den släckte (ta da!) fick jag tjata till mig både en röntgen och slutligen en behandling. Vilket veterinären gjorde under ilskna muttranden.

Nu kommer jag förstås inte åka till samma veterinär igen även om jag åker till samma klinik. De får en möjlighet här innan jag börjar åka ner över Stockholm till betydligt mer avancerade och specialiserade kliniker och veterinärer.

Min känsla är nu inne på att det är samma hovled som spökar. Har ju varit inne på SI-leden just för tryckigheten och oviljan att bjuda fram. Men det är lurigt eftersom höga bakhältor ser i princip likadana ut och ter sig lika som låga bakhältor. Får väl se vad ny utredning visar. Ingen risk att jag låter mig skickas hem med en klapp på axeln och att det "ska vara så" i alla fall.

Risk för sjukhagevistelse än igen. Buuuuu!