Nu blev det verkligen vinter på riktigt. Nästan -20 under dagen och träningen för Ina blev inställd. Rätt skönt eftersom jag inte alls var nåt ridsugen i kylan. Detta är lite anledningen som jag i princip aldrig gör upp träningsscheman i förväg. Det är så mycket som händer på vägen med väder och vind, hur man själv mår osv. Det är också fördelen med att ha hobbyhäst-även om man har ambitioner är det ingen katastrof om hästen vilar nån dag för mycket eller om arbetet inte följer en exakt plan. Däremot krävs såklart en övergripande plan och just en återblick på veckan som gått gör att en får koll på vad som faktiskt har gjorts.

Förra veckan gick hästarna för lite, så vila pga kylan var inte ett alternativ. Därför tänkte jag att tömkörning var bra, då fick jag minsann också röra på mig och få upp värmen. (Kommer ha träningsvärk imorgon, aint så vältränad...). La också ut fyra cavalettibommer med de två i mitten upphöjda.

Började med Juno och med honom handlade det om att få honom att fortsätta gå framåt utan att jag tjatar på honom. Funkade väl sådär. Stundvis är han jättefin men emellnåt är han seg som kola. Får som inte känslan av att han riktigt vill heller. Sånna här dagar får mig att undra vad det ska bli av honom egentligen? Han kommer nog aldrig tycka att dressyrarbetet är särskilt roligt samtidigt som han ibland riktigt blänker till och jag känner hur fin han KAN bli.

Hoppeponny är väl vad han egentligen är och jag borde börja hoppträna med honom. Men träningarna här ligger som mest på lördagförmiddagar vilket helt enkelt inte fungerar med mina arbetstider. Sen är jag måttligt intresserad av att betala 300:- för hoppträning. Då får hellre min Man hjälpa mig att släpa bommar så hoppar jag själv istället.

Barbie däremot var en riktig prinsessa idag! Hon är så himla fin alltså, vad hon travade! Fick till ett par mellantraver som var helt underbara med massa tryck baikfrån, bogfrihet och sväv. Jobbade lite med samling i galoppen också vilket hon gjorde med den äran. Det är en enorm skillnad mellan Juno och Barbie rörelsemässigt, Barb är lätt och luftig medan Juno är mer typiskt markbunden som en connemara.

Hursomhelst är jag ganska nöjd med dagens motionering av både mig och hästarna. Frös gjorde jag inte och hästarna gick ca 45 minuter var. Ridhuset var nysladdat när jag började och när jag var klar med båda hade jag nog utnyttjat 85% av all yta, ingen voltkörning här inte!

Lördagkväll vilket som vanligt innebär att jag jobbar. Himla smidigt att ha plattan med sig så det går att skriva nån rad. Har fått hjälp av Ellinor idag med att rida Juno. Dubbelt bra eftersom det både sparar tid och ger sällskap i skogen. Hade hoppats på snö redan som under dagen så vi hade kunnat göra mer än att skritta, men tji fick vi. Snön kommer med besked nu under natten istället så jag får väl bita ihop och rida ut båda hästarna själv imorgon. Kan ju vara kul att galoppera lite och när det snö på vägen också går det att trava nästan hela rundan och hålla värmen uppe. 

Ska träna med Barbie för Ina på måndag och då blir det dressyrande även på tisdag så skog blir bra för schemat imorgon. 

Hepp. Roligare än så blir det inte. Nu ska jag fortsätta kasa runt i snön. Fyrhjulsdrift is da shit.

Jag är smått besatt av munskum. På gränsen till onödigt mycket dessutom. Med Barbie har det blivit mitt sätt att se om ridningen verkligen har kommit genom kroppen och även en check på hur liksidig hon är. Hon släpper ffa  högertygel så att jag inte kommer genom den sidan och då skummar hon inte där heller. Kan säga att med just den där högersidan är det stor skillnad när jag rider för Ina, då får jag i princip alltid henne att skumma jämnt. Förstår inte att det ska vara så svårt att komma dit när jag rider själv..

Idag var inget fantastiskt pass med Barb. Eller egentligen kändes det inte jättedåligt. Jag satt där och fokuserade på mina tre punkter kring sitsen (även om jag mest glömde att korta tyglarna hela tiden), således satt jag väl hyfsat prydligt men jag glömde bort att rida. Det blev varken hackat eller malet liksom. Kontakten kändes bra, men skummet uteblev. När jag väl  kom till en punkt av "whatever, jag galopperar väl istället" så fick jag till lite bättre ridning. Just nu är jag inne i en period där galoppen är enklast att rida på båda hästarna. Verkar inte kunna rida ett vettigt travjobb alls. Men sånt har en tendens att gå i vågor.

Fin i nya schabraket iaf

När jag skulle rida Juno var jag mest hungrig och ville få det avklarat. Blev en ganska snabb framridning om tio minuter i trav och galopp på den där halvlånga tygeln. Den uppvärmningen handlar verkligen bara om att få igång honom lite och att han ska tycka det är enkelt samtidigt som hans sladdriga patella får strama upp sig lite. Är jättenöjd med hans galoppjobb, blev att jag gjorde samma som med Barbie typ och galopperade på för att hitta ridning. Och minsann, för första gången skummade han i munnen! Han har verkligen utvecklats jättemycket senaste månaden och nu kommer kontakten till handen bättre vilket nog är vad som skapar suget. 

Tänk att så lite kan göra en så glad!

Just i detta nu sitter jag mest troligt och rider. Himla käckt det där med tidsinställda inlägg. Annars hade alla inlägg här publicerats mitt i natten och då är det inte så många som är ute och läser inte. I min ridning är just nu Kyra min inre röst. Har roat mig med att sitta och kolla clinicdelar som ligger ute på tuben. Med Ella har det blivit tydligt att jag måste bli starkare i bålen för att klara av att sitta emot. I detta klippet ger Kyra massor av bra tips:

Brukar bara välja tre fokuspunkter när jag rider, annars blir det alldeles för mycket i huvudet för att klara av att omsätta i praktiken. När en skrittar fram så är det guldläga att tänka på sin position i sadeln. Sitt mitt över hästen och som Kyra säger "sitt som om du sitter på en stol". Ta ut benen (lättast med ett i taget) från hästens sida så att du hittar känslan i sadeln utan att klämma. När du hittar sitsen så styr runt lite med sitsen på lång tygel utan att ta i munnen på hästen, gör halten genom att andas ut och bli tung i sadeln.

När jag sen börjar rida och ta tyglarna försöker jag genom hela passet tänka på att få in mina armbågar till sidorna. Så som Kyra visar i klippet att armbågen ska vara stark och handleden elastisk är förstås målet om det krävs. Det är dock stört omöjligt att lyckas med om en har armbågarna så långt ut i från kroppen så det får plats två små grisar i mellanrummen. Ett led i detta är även att jag måste KORTA TYGLARNA!

Sista punkten är att vara stark i magen och "sitta kvar" utan att falla som en fällkniv. Detta är ffa ett problem i galoppen. Det har blivit bättre sen sadelbytet, men är fortfarande en olat. Lite skillnad mellan hur det är att sitta på hästarna faktiskt. Juno är mycket lättare att sitta på och hålla en hyfsad position. Åtminstone när han rör sig framåt med bjudning.

Avdelning; "fällkniv"

Eller egentligen är det tvärtom. Först for vi till Hööks för att vara bland de första i schabrakhögen. Annars är jämt rätt storlek modell och färg slut. Min plan fungerade för jag hittade precis de jag ville ha. Ett petrol och ett mörklila i dressyrmodell. Har egentligen knappt några schabrak till hoppsadeln, men den används inte så mycket ändå så det kan kvitta. Köpte även en grimma till Barbie, en i lader med nylon typ. Jättefin men tyvärr lite för stor. Till mig själv blev det två tröjor en vanlig grå sweatshirt och en från JH i pilé. Även en sadlegjordstunnel fick följa med hem eftersom Barbie även i år får skav när hon är klippt.

Schabraken, färgerna ser riktigt dassiga ut på bilden, mycket finare irl!

Tröjorna:

Sen bar det av till kliniken. Inte helt utan problem förvisso. Först ville inte släpet rubba sig alls och min lilla bil bara slirade och kom ingenvart. Till slut kunde vi gunga fram släpet med hjälp av Ellinors supervolvo och mig puttandes där bak. Är bara en vecka sen släpet användes senast och sen dess har det snöat, tinat, fryst på, snöat och tinat igen. Så däcken på släpet stod som i en vagga.

För ovanlighetens skull var vi ute i god tid vilket var tur eftersom Barb busade till det i hagen och ville inte alls fångas av Ellinor. Barb hade busat, bockat och pipit i väg i andra delen av hagen och vackert sprungit tillbaka till grinden när Ellinor väl tagit sig dit. Ponnyhumor tror jag det kallas.

Inne på kliniken skötte sig Barbie som den stjärna hon är. Det var med hjärtat i halsgropen som jag tittade på böjprovet. Djurskötaren som böjde fram böjde riktigt hårt! Men det gick galant! En liten liten reaktion höger fram som värmde ur på 3-4 steg. Så allt är bara bra med ponnyn och det är bara att rida på. Hittills verkar det alltså som nytänket i träningen har gett resultat. Första tävlingen för i år blir Timrå 14 mars och då blir det en LA3.

Juno hanns inte med idag för jag skulle egentligen börja jobba kl fem. Efter att vi varit på kliniken kastade jag i mig en rejäl burgare och pommes så magen knöt sig (kronisk magkatarr ger den effekten vilket jag borde lärt mig vid detta laget). Kvällen spenderas härmed i soffan vilket nog inte var helt jättedåligt ändå. Känner mig som en urvriden disktrasa nu när all spänning kring Barb har släppt.

Nu längtar jag efter tävlingssäsongen!

Idag är då dagen då Barb ska tillbaka till kiniken. Hon blev behandlad båda framkotorna och båda bakknäna i mitten av oktober. Fick sen vila i en månad och är således riden sen mitten av november. Nu är hon uppe i ca 40 minuters effektivt arbete och är alltså ganska ordentligt igång. Veterinären tyckte att ett återbesök efter de vanliga två veckorna var onödigt eftersom reaktionerna var så små (knappt en grad) fram och i princip obefintliga bak. Bak ville jag behandla ändå eftersom det fanns problem där förra året och skulle hon ändå vila för behandlingen fram så var det lika bra.

Så min plan har varit lång vila, långsam igångsättning och sen tillbaka till kliniken när hon är igång för att få reda på status. Jag hoppas innerligt att de ändringar jag gjort ska ha gjort skillnad. Vad som gjorts (görs) är:

*Byte av sadel. Childericen jag hade innan sköt som upp och fram mig så min tyngdpunkt var konstant lite för långt fram. Eftersom jag är lång på henne anar jag att en förskjutning av min vikt framåt inte är av godo. Med nya sadeln, Amerigo CC sitter jag betydligt mer "rakt upp och ner" eftersom sätet är så öppet och inte fixerar min sits.

*Ändring av formen. Här har problemet varit att kontakten till bettet inte varit ärlig. Hon har rullat ihop sig för mycket och jag har varit slarvig och bara gillat läget. Så nu jobbar jag på att rida fram till en kontakt med näsan bättre framme så att hon öppnar upp i ganascherna och går jämnt fram till båda tyglarna.

*Mer dressyrjobb. Tidigare har jag aldrig dressyrat två dagar i streck, jag har haft devisen att variation är A och O för hållbarheten. Mjo kanske inte. Min teori nu är att när jag väl har dressyrat har jag krävt mer än vad Barb har varit fysiskt uppnyggd och förderedd för att klara. Så nu blir det mer dressyrjobb för att stärka och bygga upp. Uppdelnigen blir ca 2 dressyrpass per skogsridning.

Så med viss bävan far vi till kliniken och hoppas på att komma tillbaka med frisk och fräsch ponny. Ridmässigt känns hon onekligen superduper fräsch!

Innan kliniken blir det även en tur till Hööks för årets vinterrea! Jag äääälskar deras halva priset reor! Brukar köpa på mig tröjor ffa och sen blir det nog ett och annat schabrak. Hööks måvara budget, men jag gillar deras grejer och lägger hellre pengar på mer träningar och tävlingar än har en massa fancy märkesutrustning.

*Men alltså, denna förvirring. Inlägget heter "Tisdag" och är i allra högsta grad skrivet en onsdag OM en onsdag. Ja ja låter denna error vara kvar som teckan på den förvirring som är i mitt huvud-*

Tillbaka till en vardag med jobb igen alltså. Känner mig rätt duktig som håller igång två hästar och ibland även rider tre innan jag börjar jobba på kvällen. Idag skulle båda hästarna gå i ridhuset och först ut var Barbie. Jag hade nån form av plan att rida skänkelvikningar i trav i korta sekvenser på diagonalen och sen galoppjobb med förvänd. Det blev inte helt som planerat. Hon var pigg, blev spänd och kortade upp halsen alldeles för mycket. Så för att lossa och hitta nån form av bra ridning red jag stora serpentiner, böjde, ställde och red lätt sidvärts på böjda spår. Var väl inte helt nöjd med känslan, men hon skummade jämt i munnen och var åtminstone okej.

I galoppjobbet fick jag verkligen ta igenom henne för innerskänkeln, men sen då släppte det minsann! Red långsidor i en grund öppna för att hitta en spårning gjorde sen en volt tillbaka och red förvänd galopp på en stor volt. Avslutade med att rida lite grunda öppna även i trav och hade en bättre känsla än nånsin i dom! Väldigt nöjd även med kontakten hon bjöd på i slutet så det blev ett ganska bra pass ändå.

Med Juno blev det lite mer spännande än jag hade tänkt mig. En häst i ridhuset tappade sin ryttare när jag skrittade fram och kom lös. Kan säga att jag var på marken (frivilligt) på ungefär en tiondels sekund. Har tas minsann inga risker! Juno stajlade lite med nåt passageliknande när jag gick med honom men lugnade sig ganska fort. Men jag är en fegis så satt inte upp förrän efter kanske tio minuter. Hann bara trava litegrann sen gick två hästar ut från ridhuset och då var tivolit igång igen. Juno reste sig och dummade sig en del.

Än igen hoppade jag av, men den här gången bara för att korta läderna och ta uti med det hela. Så upp igen och trava på. Tog ett par minuter, men sen var han helt okej. Dagens stora plus var galoppen! Riktigt nöjd med honom för det gick lätt att bara rulla på och fattningarna var riktigt fina. Avslutade med att galoppera på ett par minuter hela varv i lite fräscht tempo. Nu går det äntligen att göra utan att behöva jaga fram honom utan jag kan vara relativt passiv. Det låter futtigt, men för Juno är det ett ganska stort framsteg.

Lyckades till slut slita mig ur en nästan helt förlamande trötthet och ta mig till stallet för hästmotion. Min ork begränsade sig dock till effektiv motionering, så Juno fick följa med som handhäst. Lite av en gamble att ta med honom så eftersom jag tappat honom de senaste gångerna han varit med så... Han har varit lite pigg och sist blev han väldigt rädd för en stor svart hund som levde runt med två tanter i snöret. Det slutade med att Juno sprang ärevarv på en äng med höga knälyft och arabsvansen i vädret. Tack och lov är Barbie så sansad att hon är lätt att sitta kvar på även när Juno kör uppvisning. Ikväll var det skönt nog en helt odramatisk tur. Barbie skittade på med riktigt härligt driv så det var 60 minuter nyttig powerwalk för båda.

Fixade till hjälpligt i sadelkammaren också även om det verkligen (alltså verkligen!) måste putsas badly. Får väl ta och göra det nån dag också. Känns iaf bättre nu när det inte ser ut som om en bomb exploderat i lindlådan.

En lite varmare tur med handhäst