Nej det känns faktiskt inte bra i magen att Saudiarabien vann bronset i hoppningen. Det ger mig en mycket olustig känsla inför sporten. Och då pratar jag inte om det faktum att de har tillgång till en oändlig massa pengar och kan köpa sig världens bästa hästar, träna för de bästa osv. Jag menar dels den avstängning om åtta månader för både Sharbatly och Al Eid och dels för att Sharbatly har fått flera gula kort på grund av sitt beteende både mot hästar och officiella FEI-stewards. Ridsporten tycker jag vanligen är en ganska fin sport med (för det mesta) ödmjuka utövare. Det har inte funnits ryttare som har gjort en John McEnroe och fått snedspel på domaren och demonstrativt hoppat av sin häst och gapandes gått därifrån. Det beteende som Christian Ahlmann visade gentemot Codex One när han stoppade, är milt i jämförelse med hur Sharbatly behandlat sina hästar.

Så här berättar ett ögonvittne om händelsen där Sharbatly fick ett gult kort i juli förra året (ja, jag räknar med att ni kan läsa engelska):

"It was a show in Belgium and he was being - how can I most politely say this - quite aggressive in the warm up. Dropped the horse into the middle of a oxer, and horse wound up with cuts on his front legs. A lady FEI steward, whose badge had blown onto her back (it was on a lanyard) spoke to him, and he proceeded to shout at her and use less than stellar language. Piet (Raymakers) tried to calm him down as well, to no avail.

When the lady showed she was a steward, he backed down and said he wasn't going to show and was withdrawing.

Surprise surprise, turns up at the ring on the horse, blood washed off, to compete anyhow. Steward holds him back and speaks to jury, jury eliminates him. Begins effing them as well, gets yellow card"

Att han för det första upprepade gånger medvetet satte sin häst i skiten för att den skulle slå sig är vidrigt. Att han sen fick frispel och gapade på den (kvinnliga) FEI-stewarden är bananas och att dessutom ändå rida in på banan-ja då har killen helt enkelt spårat ur. Att han dessutom bara blev utskickad känns mycket märkligt när FEIs reglemente är följande:

6.2 Abuse of Horses in any form (rapping, abnormal sensitisation or desensitisation of limbs, banned schooling methods etc.) shall entail a fine of up to 15,000.- and/or a Suspension of a minimum of three (3) months up to life;

6.3 Incorrect behaviour towards Event Officials or any other party connected with the Event (other Athlete, journalist, public etc.) shall entail a fine of CHF 200.- to 10,000.- and/or a Suspension of a minimum of three (3) months up to twelve (12) months.  

När Sharbatly och hans lagkamrat Al Eid åkte fast (vid separata tillfällen) för att ha otillåten medicin i hästarna blev de båda dömda till åtta månaders avstängning. Naturligtvis överklagades domen till CAS. CAS har vanligen flera månaders handlingstid-men nu-nu gick det minsann undan! För att påskynda bedömningen gick det tom så fort att de glömde bort att de är tre olika personer som ska säga sitt om varje enskilt fall att det bara var en nisse som gjorde bedömningen. Båda fallen slogs dessutom ihop till ett-trots att det handlade om två olika ryttare, två olika hästar, två olika preparat och två olika tillfällen. Men ska det gå fort så ska det! Tur var väl det (för saudierna) och avstängningen trollades ner till två månader. Usch sa Bill, märkligt sa Bull.  Och Rodrigo Pessoa sa följande (och efter hans borttagna OS-medalj och avstängning bör han veta vad han pratar om):

"One of Pessoa’s main concerns, is the fact that only one arbitrator made the decision, while these cases normally have three judges involved. Further it took CAS three weeks to make their decision while other athletes normally have had to wait several months. The fact that the two riders are judged equally when their former histories are totally different is also a point that Pessoa marks out. Sharbatly has been banned before and he also has severeal yellow cards and warnings from the last two years. Al Eid on the other hand has nothing of the sort. These circumstances are seen in the light of the fact that Saudi Arabia recently offered to sponsor the Nations Cup series for at least one year."   

Ja sambandet mellan Saudis sponsring av Nations Cup gör att allt kring denna affären lämnar en mycket fadd smak i munnen. FEI är också mycket duktiga på att försöka ta bort fokus från saudierna i OS. Diskvalificeringen av Kanadas Victor pga hypersensibilitet (hästen hade ett mycket litet sår med tillhörande pyttelilla svullnad i kronranden, åkte fast i en värmekamera, och bedömdes som hypersensitiv) känns som någon form av "Wag the Dog"-taktik av FEI. Om media koncentrerar sig på detta, gör även publiken det och ingen bryr sig om saudi. FEI kan också peka på fallet Victor-slå sig lite för bröstet och säga att "vi bryr oss minsann om hästarnas bästa". Ja, så länge din sponsor inte tänker sponsra Nations Cup bör kanske tilläggas.

Den gode Sharbatten (och folk blir upprörda över några bilder på Scandic...)

Carl Hester är en riktig förebild inom dressyren! Inte bara har han sina stjärnhästar Uthopia och Valegro ute i hage, de rids dessutom ut i skogen och han har en mycket sund träningsfilosofi. För fem år sen gav han denna fantastiska clinicen där han visar med sina elever sin ridfilosofi. Den är underbart inspirerande och inte kan man väl låta bli att bara älska hans brittsika humor:D! Jag gillar hur han berättar om hur traven rids fram, vikten av självbärigheten och hur hästarna rids i en stretchad form. Sen blev jag väldigt glad av hur han beskriver att man ska rida hästen utifrån och in, alltså att man rider hästen från yttersidan (inte att förväxla med det gammalmodiga sättet att "ha hästen på yttertygeln". Det är nämligen en av min favoritövningar för att få hästen stretchad och rund:).

Carl Hester håller heller inte på med rollkur. Rollkur är iofs ett förlegat uttryck då det nu benämns som hyperflexion eller LDR (Low Deep Round). Jag är möjligen en av få som aldrig haft ett problem med hur holländarna har ridit sina hästar. Jag har varit på flera clinics för Anky van Grunsven och även för Adelinde Cornelisen. Ingen av dessa ryttare förespråkar för att rida med hyperflexion. AvG poängterar dessutom att deras hästar succesivt rids in i det systemet och att det verkligen inte är något som varje man ska hålla på med. Systemet är utvecklat för att rida deras högenergiska hästar utan att de ska bli starka framåt. Istället för att hänga i tyglarna och bromsa dom rider de istället in energin i en kraftig flexning och kan där släppa i handen och utnyttja hästens explosivitet till att utveckla gångarterna och rörelser. På bilder ser det ut som om ryttarnas händer är dragande-men jag är tämligen säker på att känslan för ryttaren är helt annorlunda än hur det ser ut. Alla ni som har en genomriden häst bör rätt enkelt kunnat få hästen att följa er hand utan motstånd-nu inte menat att jag uppmanar till flexning utan mer som en demonstration att flexningen görs självbärigt utan slit från ryttarens sida )om ni behöver slita ska ni nog allt träna på lösgjordheten;)). Att denna typen av flexning dessutom skulle vara signifikant för dressyrryttare har heller aldrig sett en framridning med hoppryttare på toppnivå.

Stormen som blåste upp kring Patrik Kittel både kring videon med tungan och de senaste bilderna tycker jag är extremt överdriven. För det första så råkade Scandics tunga komma i kläm i betten-Patrik rättade även till det med en gång han märkte det-big deal liksom? För det andra var de senaste bilderna korta ögonblick där hästen dessutom blev rädd. Jag undrar om folk aldrig tar bilder på sig själv när de rider? Tycker alltid det finns nån bild där formen är allt utom korrekt. Sånt händer även om man är olympisk ryttare.

Carl Hester flexar alltså inte sina hästar enligt det holländska systemet. Men jag kan ge mig jäkeln på att det stretchingarbete hans hästar gör två dagar i veckan gränsar till samma sorts arbete AvG och gänget gör. För det är helt enkelt så hästarna gymnastiseras. Formen ändras, överdrivs och varieras i oändlighet för att skapa en fullständigt lösgjord häst. Variation är nyckeln till allt hållbart arbete med hästarna! Och hade AvG varit ute och cyklat hade inte Bonfire hållt så länge som han gjorde och inte heller hade Salinero gjort sitt tredje OS!

Jag tänkte skriva nåt om hur ridsport inte är en överklassport. Men sen började Saudiarbiens ryttare äntra OS-banan och det går liksom inte att förneka att det går att köpa sig framgång om man har tillräckligt många miljoner på kontot. Ryttarna måste naturligtvis fortfarande tränan riktigt mycket, men de har då också möjligheten att träna för de bästa. Så det är väl klart att möjligheten att lyckas blir större. Ibland fungerar det dock inte trots att man köper världens bästa häst.

Vi andra utan en massa pengar vi kämpar på ändå. Det finns stora förebilder i sporten som kommit långt även om de inte haft en massa pengar bakom sig. Rolf är naturligtvis en bra exempel. Det finns egentligen massor av ryttare som kämpat sig fram utan pengar. Gemensamt för de alla är att de har en enorm talang och har kämpat sig upp tills de fått en riktigt rik sponsor.

Tja, kan väl summera det för min del som att jag varken vill rida OS eller satsa hehjärtat. Jag gillar att vara hobbyryttare i min lilla bubbla och göra det så bra som jag bara kan. Att jag dessutom känner att jag "hittat hem" med att rida ponny gör att jag knappast kommer att bli en världsryttare;).

Tillägger också att när media envist och hela tiden kallar ridsporten för överklassport på ett sätt egentligen hånar alla oss amatörer som offrar massor i sitt liv för att ens kunna ha EN häst. Man behöver inte vara rik för att hålla på med hästar på amatörnivå, då handlar det om prioritering. Att däremot satsa på att bli bäst-det är vansinnigt dyrt. Men det lär det vara i alla sporter tycker jag, även om ridsporten troligen är extrem. 

Då var den igång igen. Diskussionen om vem som egentligen har "rätt" att tycka och ha åsikter. För är man en amatör/läktarryttare eller kalla det vad du vill då har man inte riktigt samma rätt att tycka om ekipagen på banan som vissa andra. Med vissa andra menar jag diverse journalister och en och annan som halkat sig genom en St Georg för tio år sen. Kan ridsporten möjligen vara den enda sport där amatörernas åsikt bara avfärdas som trams? Inför stora fotbolls och hockeymatcher har vartenda boll/puck-intresserad (främst karl) rätt till att tycka högljudt om både tränare, spelare och gud vet allt. Men vi timida (framförallt dressyrryttare) vi ska minsann inte tycka så länge vi bara kasar runt i L:B. Som om vi skulle vara blinda för flaxande skänklar, dragande tyglar, taktmissar och allt annat som kan vara fel? Vi är heller inte blinda för en superb ökad trav, glänsande övergångar och tillsynes osynliga hjälper.

Sen kan jag väl tycka att tyckare i allmänhet lättare stirrar sig blinda på det negativa. Men det tror jag knappast är unikt för dressyrnissar utan är ganska allmänt vedertaget oavsett vad det gäller. Vi alla måste tänka på att bli mer positiva-om det så handlar om grannena trädgård, arbetskollegans nya bil, utbudet på Ica eller om det är olympiska dressyrryttare.

När jag valde att ta bort Tetris och skaffade ponnyn istället började ett nytt kapitel i mitt hästliv. Jag behövde inte längre ha en malande känsla av att hästen kanske hade ont, jag behövde inte vara orolig över att min häst spring livet ur sig i hagen för att någon lämnat henne ensam ute och jag kunde helt plötsligt komma till rätt med min egen ridning. Allt med häst blev så otroligt mycket roligare! Mitt i allt kämpande med Tetris hade jag faktiskt glömt bort hur roligt det faktiskt är att rida, utvecklas och komma framåt i ridningen.

I skogen idag med ponnyn var hela jag ett enda stort leende. Vad mer kan man önska sig av en häst än att vara sansad och cool när man skrittar på lång tygel för att så fort man kortar tygeln pigga på sig bjuda till en fin form och bara kännas toppen? Idag gjorde vi jättefina galoppfattningar ur skritt och hon fattade rätt varje gång. Tränar fattningar på de sträckor hon vet att hon får galoppera, då har jag massor av bjudning att rida i på taggad ponny och då är hon urhäftig.

På väg ut idag. Sitter alltid upp med pall för att inte dra sadeln snett-är lite av en utmaning med rund ponny:D.

Det känns också lite hemskt att säga det men jag ångrar att jag inte tog bort Tetris tidigare. Men det är förstås lätt att vara efterklok och i efterhand kan jag nu också säga att jag iaf provade ALLT för att få henne fräsch. Ändå kan jag inte låta bli att önska att ist för att kämpat med henne hade ridit och utvecklas under de åren. Jag satsar knappast på att rida OS men nån gång måste jag väl komma till start i msv iaf!

...och man ska vara glad när man rider:D!

För hur orkar man annars som heltokig hästmänniska som lägger så mycket tid och pengar på hästarna om man inte älskar det?

Mitt ytliga jag blir lite tokig på en av bilderna från igår. Alltså hur sitter jag egentligen? Det ser ut som om jag har typ tre bilringar på magen och den bara väller över ridbyxorna... Kan säga att i riktigt så illa skicka är inte magen. Jag sitter dock, som en riktg skåning skulle sagt "en posse nydder" (översättning; en påse nötter). Aldrig är man nöjd.

Red en gammal stallkompis ponny idag. En rätt fin ponny som kan röra sig bra egentligen. Tyvärr är hon väldigt svårriden. Hon ger ett tungt intryck, men jag har kommit på hur jag ska rida henne nu. Trots det tunga intrycket måste man vara superförsiktig med handen och se till att aldrig fastna med den. Då släpper hon faktiskt till om man bara matar på ordentligt med ben hela tiden och påminner henne om att hon måste fram. Även när hon blir stark framåt och drar är det bara att släppa av handen och rida in henne från yttersida så lossnar det. Hon är himla kul att rida och hade gärna gjort det mer. Man lär sig verkligen massor och får rannsaka sin ridning.

Happy happy happy:D!

Min egen lilla ponny gick också en sväng på banan. Kändes fin-framförallt i skänkelvikningarna:). Gör dom bara i skritt än så länge. Galoppen är bra och framförallt högergaloppen har blivit bra av vilan. Är dock lite märklig med fattningarna. Den första galoppen man rider i passet-den fattar hon konsekvent resten av passet:/. Galoppfattningarna har hela tiden varit lite av vår svaga sida. De var dock riktigt säkra och bra innan hon blev sjuk. Så det kommer väl igen.

  Idag red jag på banan lite med ponnyn. Det var ett pyttepass på knappt tio minuter, så att ingen nu tror att jag redan sitter och jobbar ihjäl henne:D! Började med att skritta och känna att hon var rak. Sen flyttade jag några gånger lite lätt för innerskänkeln. Skänkelvikningarna ska sättas nu under hösten så det är lika bra att köra igång. Travade lite lätt och galopperade ett par varv. I båda galopperna gjorde jag antydan till förvänd i varvbytena. Den ska också sättas nu i höst så hon blir klar för L:A. Min tanke att hon skulle tävla redan i höst känns lite optimistisk. Hon har tappat rätt mycket på denna långa vila:/.

 Men det är ändå så himmelens roligt att få rida lite och äntligen använda allt nytt jag köpt under tiden hon vilat;). Dagens outfit var:

GlenGordonträns med Charlies pannband och gammal remontsnok.

Childericsadel.

Rider by Horse platinumschabrak

Eskadronlindor och dito paddar.

Jag har;

Pikeur Candela ridbyxor.

Hööks dressyrstövlar (riktigt fynd, kostade 379:-!)

Charles Owen hjälm