Nu när jag har en blogg tänkte jag dra upp en riktigt gammal sak. Den har legat och tryckt i tre år och är ur en sådan situation att jag idag verkligen önskar att jag agerade annorlunda. Sommaren 2009 var jag med i Bonde söker fru och detta sändes under hösten. Det många inte vet är att inspelningen av hela säsongen sker på mindre än två veckor-om man är den som är kvar sist vill säga-annars är det ännu kortare. Anledningen att jag sökte är för att programkonceptet faktiskt har fungerat och det har ungefär varje säsong blivit ett par som funnit kärleken. Bonden jag sökte till (Per-Jörgen, eller Pecka som han kallades-vet inte riktigt vilket namn som är värst...) sa i sin introtrailer att han sökte en utåtriktad tjej som visste vad hon ville och var stark och blablabla. Tyckte att det stämde rätt bra på mig och han såg inte helt tokig ut så då chansade jag. Tjosan hejsan så var man mitt i en tv-inspelning! Det började med en sjukt svettig speeddejt (det var ca 40 grader varmt i det pyttelilla rummet i den intima samvaron med bonden, två kameramän, två ljudtekniker och en reporter...), sen fortsatte det med svettiga val (man "fick inte" kalla det utröstning) mitt i gassande solsken. Där nånstans tändes tävlingspersonen i mig... Jag ville vara sist kvar lite på princip:o.

 När vi kom till gården var det lite spänd stämning mellan mig och en av de andra tjejerna, men hon rök direkt så det blev inget mer problem:D. Vi tre sista tjejer som var kvar hade riktigt roligt tillsammans och vi tre var helt klart bättre match med varandra än vad bonden var med någon av oss. Trots hans önskan om att ha en stark utåtriktad tjej så verkade han måttlig intresserad av oss-däremot var filmteamet tydligen himla häftiga att hänga med. Mig pratade han dock hyfsat mycket med, men en av de andra tjejerna ignorerade han så pass att hon var ytterst tveksam till att stanna. Vid det näst sista valet ställdes detta till sin spets och han bad henne stanna "för att hon hade en speciell plats i hans hjärta". Då insåg jag (naturligtvis) att jag inte skulle vara sist kvar, men jag visste också att den andra tjejen inte var så sugen på att vara sist kvar. Efter det valet gick jag iväg, efter en stund hittade bonden mig-men inte filmteamet. Jag sa då till honom att jag absolut inte ville vara sist kvar på "walk-over", isf kunde det kvitta. Att detta inte blev filmat är något jag verkligen ångrar!! Jag var så upptagen med att vara ordentlig på tv att jag frångick alt jag tänkte och kände bara för att "inte göra bort mig". Men det blev ju bara värre så här.

När Bonde väl sändes på tv och avsnittet för det slutgiltiga valet kom blev det uppenbart att han valde den andra tjejen-men hon (klokt nog)  ville inte åka med på resan så valet föll på mig. När jag såg detta på tv blev jag fullständigt vansinnig! Jag ringde till bonden och berättade för honom att han inte var vatten värd och att jag hoppades att han skulle ruttna ihjäl i sin ensamhet på gården. Nej, det var inte snällt, men det är faktiskt en av få saker med detta som jag inte ångrar. Det är faktiskt inte sådär jättekul att inför 1,5 miljon tv-tittare bli fullständigt bortgjord.

Trots detta kan jag inte ångra att jag var med-men åh vad jag önskar att jag var mer sann till mig själv! Dagens moralkaka blir förstås att man alltid ska vara sann mot sig själv men också våga ta en chans. Tyvärr går det inte att garantera andra människors ärlighet och det är ofta både ens hjärta och värdighet står på spel. En stallkamrat sa till mig när jag var 15 typ att "friskt vågat är hälften vunnet". För mig har friskt vågat för det mesta slutat med magplask, men det betyder inte att jag gett upp:D.

Läste på en annan hästblogg att man som just hästbloggare (eller vad jag nu defineras som) absolut måste skriva om vad som är riktigt hästmode och vad som är snyggt:p. Well detta har varit lite av min grej på Bukefalos dressyrsida att tycka om just mode och vad som är dressyrigt och snyggt:D. En outfit ska naturligtvis matcha och det ska vara stilrent, det behöver naturligtvis inte vara dyrt och man behöver inte vara märkesfixerad. Men jag själv tycker nog allt att det är roligare att ha färre grejer och så köpa det som är lite dyrare men med bättre kvalitet. om man dessutom håller sig till ungefär samma färgskalor alltid så matchar man alltid mer eller mindre. När jag hade stor häst tyckte jag av någon anledning att det var roligare med starka färger, men nu med ponny har jag tonat ner otroligt mycket. Känner att det blir lite för tramsigt med en massa färg på ponnyn även om jag inte kan låta bli att använda mina rosa boots på träning:p.

Grönt med Tetris (lindorna och schabraket kommer från Eskadrons sommarkollektion 2010, har matchat med pistagegröna Pikeur ridbyxor)

Tetris i petrol också från Eskadrons sommarkollektion 2010. Min piké är otroligt nog i nästan exakt samma nyans och inköpt på Ullared av min snälla mams. Kantbandet på schabraket är brunt därför kompletterar bruna ridbyxor alldeles utmärkt, dessa frå Hööks.

Tetris blev även utspökad i rosa:p. Billiga märkeslösa lindor, schabrak från Hööks.

Men som ponnyryttare har jag blivit ytterst nertonad. Nu händer det att vi inte ens matchar:o (även om vi är snygga ändå:p). Med basic färger som här och ett vitt schabrak blir det liksom aldrig fel.

Och naturligtvis matchar vi också:

Nu har ponnyn vilat sen i slutet av april och bla ett nytt Rider by Horse schabrak är inhandlat. I Falsterbo lär det dock bli mer;). Även om det troligen mest blir inriktad shopping på nya kläder till mig själv. Hade verkligen behövt både en ny hjälm, kavaj och tävlingsridbyxor.

Så nu har jag uppfyllt mitt första måste i bloggvärlden:D! Jag antar att man ska hålla på att lista och hissa och dissa och tja, jag lär väl inte kunna låta bli det heller någon annan regning kväll som jag inte har något bättre för mig. Särskilt inte nu på sommaren heller eftersom alla bra serier har säsongsuppehåll:(. Buhu.

Ja, vilsen känns som ett bra ord för mig just nu. Trodde aldrig jag ens skulle andas att jag tänkte blogga, men nu är uppenbarligen den dagen kommen. En ganska bra sak kanske att man inte är helt stoisk i sina åsikter och livsval utan faktiskt kan ändra på sig. Det verkar allmänt var svårt för en del-likaså mycket svårt för många att acceptera att en åsikt (läs mina åsikter) inte är skrivna i sten utan faktiskt kan ändras på. Jag ÄR en väldigt åsiktsfull typ av person och jag tycker mycket om allt möjligt. Även då jag verkligen försöker hålla en låg profil lyckas jag i princip alltid trampa någon på en öm tå. Länge har jag försökt undvika detta, men nu börjar jag undra om det ens är möjligt? Ja ja, jag antar att det bara är att försöka fortsätta utvecklas på att bli en bättre människa.

En trevande början på att skriva en blogg för min del:D.