I veckan publicerade en av tjejerna på en av Sveriges största hästbloggar ett inlägg om vart hon tycker att dressyren är på väg. Han tycker att dressyren har gjort en sorglig utveckling där mjuk ridning med korrekt form inte prioriteras av ryttarna. Att grundridningen försakas till förmån att rida flashiga travökningar. Hon förfasas även över hur detta även syns på TV-sändningar från ex. OS.

För det första tycker jag att skribenten hamnar i det negativa träsket och inte kan se de positiva förändringarna som skett i sporten de senaste tio åren. För det andra håller jag verkligen inte alls med henne. Om man åker och tittar på en dressyrtävling oavsett nivå kommer man självklart att få se både bra och dåliga ekipage. Man får se de ekipage som helt klart behöver träna mer på sin grundridning och man får se de ekipage som har kommit längre i sin utbildning. Gemensamt för ALLA ekipagen är att alla har saker som de konstant jobbar på. När man kommer ut med sin häst på en tävlingsplats kan man dessutom kallt räkna med att ridningen/formen/lösgjordheten inte riktigt sitter lika bra som på hemmaplan. Det spelar faktiskt ingen roll om man som ryttare tävlar en lokal L:C eller om man är en GP-ryttare så ändras alltid förutsättningarna på en tävlingsplats.

Jag brukar åka och titta på de dressyrtävlingar som bjuds på här uppe och när klubben här har tävlingar brukar jag vara domarsekreterare. Det var jag även på min gamla hemmaklubb i Skåne. Jag tycker verkligen att ridningen har gått framåt enormt mycket de senaste tio åren. Jag har känslan av att ryttarna idag har ett större fokus på sin träning och att många har förstått vikten av att rida ett rytmiskt program med bra övergångar ffa. Just ekipagen som vinner står oftast för just en mjuk trevlig ridning med hästen i en fin form för klassen. Det inte sagt att allt är perfekt-om man tror sig få se perfekt ridning med perfekta övergångar/form/bakben när man så än tittar på en lokal dressyr eller ett OS är ju lite ute och cyklar. Vi strävar förstås efter perfektion i vår ridning-men om det nu hade varit så att vi uppnådde den hade de bästa ridit på 100% och inte på 65%-90%.

Att dömma ut hela dressyrens utveckling för att man på tävling sett hästar som inte har med sig rygg/bakben eller har näsan bakom lod känns kortsiktigt. Ser vi på den stora bilden över hur sporten utvecklas tycker jag att vi går mot en ljus framtid. I synnerhet när vi har förebilder som Carl Hester och Charlotte Dujardin. Holländarna i all ära (jag älskar enkelheten i deras ridsystem som faktiskt baseras enkelt på gas och broms), men de verkar inte komma undan att konstant misstolkas och att vara utsatt för en häxjakt.

Så ja, detta är vad jag tycker idag om sporten. Men känner att jag vill poängtera att inget är skrivet i sten och ändringar i både vad jag tycker och hur jag tänker kan ske snabbt. Jag gillar inte riktigt uttrycket att "vända kappan efter vinden". Det används jämt i en väldigt negativ klang om personer som ändrar åsikt lite hej vilt. Det är inte alls en negativ egenskap-det visar istället en förmåga att kunna ändra sig, tänka om, ta till sig informations osv. Något som skulle göra rätt många till bättre mer utvecklade personer. Jag föredrar uttrycker "det är bara dumma och döda som inte kan ändra vad de tycker".

Ja, och så har jag tävlat hoppning idag. Kortfattad summering av det är att jag tänker fortsätta vara dressyrtant. Men mer info och nån bild kommer.

 

Madde

26 augusti 2012 13:50

Du är otroligt klok My! Många av dina inlägg sätter ord på många av mina åsikter också, men jag hade aldrig kunnat uttrycka dom ens i närheten så diplomatiskt och moget som du gör. :) Jag tror många av dom som skriker om hur ridsporten förändras är dom som inte har talang nog att utvecklas i takt med utvecklingen (säger man så? >.<) och att hästarna inte är lika hållbara idag tror jag mer beror på avel än dålig ridning, hade varit intressant att sätta dagens hästmaterial i händerna på ryttarna från 70 och 80-talen och se hur länge dom hade varit hela.

My Jeppsson

26 augusti 2012 19:28

Haha, vad kul att bli kallad klok:D! Jag vet dock inte om det är ett talangartat problem utan jag tror att det framförallt är ett kunskapsrelaterat problem. Desto mer man lär sig desto svårare inser man att det är och att andra också kämpar med samma grundridning hela tiden-även proffsen.
Vad det gäller hästarnas hållbarhet tror jag att det även där är ett kunskapsrelaterat problem. Folk förstår inte hur viktig vila är för återhämtning och uppbyggnad. Dels är det som jag skrivit i ett gammalt inlägg innan Flasterbo ett problem som kommer ur definitionen "ridbarhet". Amatörer med mycket pengar köper hästar som proffsen anser vara otroligt ridbara-men för amatören är hästen på tok på het, elektisk och känslig. Då kan det bara bli fel:/.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

"Kod för att importera min blogg till Nouw: 9173697722"

Solsken och värme ute, känns nästan som vår i luften. Bara det kan göra en på riktigt bra humör! Har tränat för Ina idag och jag hade en önskan om att fortsätta med bytesträningen som vi inte gjort sen i somras. Att sätta byten är egentligen inte all...

Vecka 5:Båda vilade fram till söndagen då Juno longerades (oren) och Barbie gick 25 minuter i ridhuset.   Vecka 6   Måndag Barbie: Red ut 45 minuter i alla gångarter, pigg som tusan! Juno: Samma med Ellinor. Såg okej ut.   Tisdag Ba...

Jag älskar söndagar! Det är den dagen på veckan som jag alltid försöker vara ledig. En helig kväll att spendera i soffan med datorn i knät och veckans tv-repriser på tv. Det krävs inte mycket för att jag ska vara nöjd (ibland)!   Barbie har fått ...

Tog ner Juno i ridhuset idag för att kolla honom på linan. Även om han varit fin i skogen och okej på banan igår så känns det som om något är fel. Kollade igenom här på bloggen hur han har gått de senaste veckorna och för tre veckor sen började han g...