Kvällens ridpass då alltså. Tokpigg ponny som bara ville springa fort resulterade i försvunnen takt, halvhalter som inte gick i genom för fem öre, överilade skänkelvikningar och diverse galoppombyten. Detta kan ha varit det sämsta passet vi någonsin genomfört. Ja ja, jag höll mig lugn iaf och på slutet travade hon okej och for inte i väg. Imorgon ska vi ut i skogen och galoppera. Riktigt ordentligt så att hon får rasta av sig. Kändes som om hon helt enkelt var så pigg att hon inte visste var hon skulle ta vägen idag. Det är också så otroligt lätt att glömma att hon bara är fem år. Det är en väldigt ung ålder och det går inte att begära att hon ska vara helt med på noterna varje dag. Men jag är bortskämd med att hon är det...

Tja i övrigt intet nytt. Går och funderar på ett möte jag hade med en person för sisådär fyra månader sen. Jag kände nånting vid det mötet som jag inte känt på väldigt väldigt länge. Frågan är bara om det var ömsesidigt eller huruvida det bara var i mitt huvud. En begynnande neuros med andra ord skulle man kunna säga. För jag är kluven på hur crazystalker det är att höra av sig efter så lång tid och säga "hallå-alltså minns du mig-jag tyckte vi hade en connection, vad tyckte du? och btw-jag är inte galen". Typisk sak att göra när man är full. Jag borde kanske dricka mer helt enkelt.