Jag läser ett ytterst fåtal bloggar. Mest av människor jag känner eller bor i närheten av för att kolla vad som händer. Det finns ju ett gäng hästbloggar som är riktigt stora och jag försöker läsa dom ibland. Men alltså, nä, jag pallar dom inte. Allt är så extremt fokuserat på outfits och förmedlar hysterisk konsumtionshets! Det ska handlas nya prylar hela tiden, det måste matcha och ridningen är i allra högsta grad sekundär. Eller ja, det kanske beror på att hästarna inte helt sällan är halta och ändå inte går att rida på. När det skrivs om ridningen finns det vissa kardinalregler för läsaren-ifrågasätt aldrig bloggarens ridförmåga, ifrågasätt heller aldrig varför de väljer att göra på ett visst sätt och vad du än gör ifrågasätt aaaaldrig varför hästen ser ut som en julgran med hysteriska mängder utrustning på sig. Reflektion och ödmjukhet verkar vara en bristvara.

Däremot är du alltid varmt välkommen att skriva ooooo och aaaaa över färgmatchningen eller det nya schabraket/tränset/förbygeln mm.

Ytterligare förvånad blev jag när jag såg att http://www.tyrashastar.se/, utnämndes till "Årets inspirationsblogg 2012. Inspiration till vad undrar jag? Bra ridning-njae, fina tävlingsresultat-inte direkt, inspirerande träningstips-i allra högsta grad inte. Däremot är det en kavalkad i prylar-massor massor och åter massor av prylar som man ska ha, måste ha och ser snygg ut i-både du och hästen förstås. Är det verkligen det vi vill att unga hästtjejer (för ja, den är hysteriskt könsstereotyp) ska inspireras av i hästvärlden? Att du ska handla dig bra-köp nya hästar-dyra hästar och smycka dom med dyra prylar? Är det inte bättre att unga ryttare inspireras av bra ridning, träning och att de får lära sig att det ÄR kämpigt att komma nånvart, men att det går. För mig är det vad inspiration är.

Ja ja, jag vet inte riktigt vart min blogg hamnar i riktningen heller. Klart att jag också handlar prylar till mina ponnisar, men tycker det är roligare att skriva om hur jag lägger upp ridning och träning av mina hästar. I både framgång och motgång. Det går inte alltid bra och det är nog så viktigt att veta. Det är lätt att sitta där på sin häst och känna sig alldeles värdelös efter ett dåligt pass, men om man vet att man inte är ensam om att det ibland känns skit blir det lite lättare att hantera.

Ikväll är det tävling! Hoppas att jag hittar samma känsla som på senaste träningarna:).

De senaste veckorna har min migrän kommit tillbaka på ovälkommet besök, troligen till följd av ett dåligt val som jag gav en chans men tyvärr skapade mer stress än något annat. Så jag började ta betablockeraren som förebygger migränen kanon men som bieffekt gör att jag sover dåligt och drömmer helkonstigt:/. Men men, inget ont som inte har något gott med sig. Har varit uppe sen fem idag, fixat stallet och tvättat transporten som jag idag äntligen har tid att ge lite färg och kärlek:). Tror att ponnierna kommer att uppskatta att den blir ljusare invändigt.

Förra veckan hann jag träna två dagar för Ina med Barbie och Juno fick även han gå sin första träning. Barbie har kännts alldeles super på träningarna! Vilket är såååå skönt eftersom jag red ett pass i början av veckan som bara gav en så otroligt dålig känsla och jag hade så himla dåligt samvete efter det passet för att jag red för dåligt. För Ina har vi fortsatt arbetet ännu mer med samlingen i galoppen, enkla byten och förvänd galopp. Den förvända var kalasbra igår och superstadig. Yey:D! Imorgon ska vi rida runt en L:B2 (tidernas tråkigaste program)  på en kvällstävling. Sen är det en månad till nästa tävling som blir en LA:1.

Junos träning var inte så mycket en träning egentligen. Vi behövde mest hjälp från marken för att få igenom galoppfattningar åt vänster. Högerfattningarna sitter som ett smäck sen vårt fulpass. Det där fulpasset var riktigt nyttigt för nu har vi kommit en bra bit på vägen där vi äntligen kan börja komma till riktig ridning. Vi gjorde fattningarna först i ett hörn där han första gångerna fattade höger men inom två språng bytte (rent) till vänster. Vi ändrade taktik och gjorde fattningarna från rakt spår i vändning över ridbanan istället och då fattade han direkt vad som begärdes. Han gör jättefina fattningar i bra balans dessutom-duktig ponny! Han går väldigt korta pass på ca 20 minuter på banan, eftersom han är lite svårmotiverad vill jag inte att han ska tycka det är alltför jobbigt att arbeta där. I övrigt går han med väldigt mycket som handhäst i skogen i alla gångarter-skonsamt och väldigt enkelt.

Filmades lite de sista varven vi travade. Det är ostadigt och inte helt balanserat, men det är här vi är för stunden. Kommer bara att bli bättre och bättre:). Känner dock viss ångest  (som vanligt) över att jag är så lång på honom, men allteftersom han blir starkare och vuxnare i kroppen kommer det nog att se bättre ut. I dressyrsadel blir det också bättre när mina ben kan komma ner.

https://www.youtube.com/watch?v=iJpWJLdG9gU&feature=c4-overview&list=UUQV8gM8WhyP8g_yiVm1tMJw