Ett år äldre och måhända lite klokare. Något jag dock inte blir klokare kring är omvärlden. Det är så mycket konflikter hela tiden som för det mesta grundar sig i missunsamhet. Sverigedemokraternas politik är om något ett typexempel på detta. Vi har det bra, även om det naturligtvis finns problem även inom vårt politiska system, men ve att vi hjälper dom som inte har det bra. Nä låt barnen som råkar födas i krigshärjade länder svälta och dö för att deras föräldrar trodde på fel Gud. Låt dom lida för att vi ska bevara Sverige svenskt. Om missunsamhet och ovilja att hjälpa dom som förföljs för att de är kvinnor/gay/oliktänkande är att vara svensk vill jag inte vara det längre.

Sverigedemokraterna vill inte ha hit muslimer och andra som "inte tar seden dit dom kommer". Att vi i Sverige skulle acceptera deras sätt att vilja leva är tydligen otänkbart-för det hade inte vi fått göra om vi hade kommit till deras land. Nähä-men är det inte lite det som är poängen? Eftersom vi i Sverige låter folk vara den dom är och förespråkar jämställdhet oavsett ras/tro/kön/sexuell preferens är väl det som skiljer oss från länderna folk flyr från? Om allt hade varit happy go lucky i deras hemländer hade de inte offrat liv och deras hem för att få komma hit? Om vi i Sverige inte skulle acceptera folk för vilka de är-vad är det då som skiljer oss från länder där folket blir förtryckta?

Dagen till ära ringde min pappa idag. Jag har ingen kontakt med honom sen jag var mycket liten och på de senaste 25 åren har vi pratat en handfull gånger. Men idag ringde han alltså. För att önska God Jul. Han kom inte ihåg att detta var min födelsedag. Varför skulle han egentligen, det har han ju ändå inte lyckats på två decennier innan.

Ironin var att han berättade att han inte längre ville bo i Sverige (vilket han inte gjort på flera år) eftersom han uttryckligen är rasist och Sverige har alldeles för generösa invandrarlagar. Att han själv är invandrare i ett annat land hade tydligen helt gått honom förbi.

Så ja, grattis till mig.