Nu under igångsättningen av Barbie är min tanke att lägga om arbetet för att hitta en mer hållbar linje. Att behöva behandla framkotor en gång om året talar sitt tydliga tecken att något är fel och måste göras annorlunda. Idag var första dagen som jag började trava och vi är förpassade till ridhuset nu när marken fryst på. Så jag höll mig på fyrkanten och red långsida efter långsida med målet att ha henne rak, i bra takt och i en låg form med näsan framme. Höll även min linje med att rida barbacka och balansen börjar ta sig.

När jag skrittjobbade i ridhuset tidigare i veckan var jag lite brydd över att hon bara skummar i vänstra sidan i munnen. Hon är väldigt tydligt med att skumma i munnen när hon jobbar rätt så det har inte känts bra att hon skummat ojämnt. Men idag minsann skummade hon helt jämnt! Det känns så himla skönt att få en sån bekräftelse på att det nya tänket förhoppningsvis är rätt väg att gå.

Tänk att lite munskum kan göra en på så bra humör!

I veckan hämtade jag även sadeln som nu har blivit mjuk och jämn i stoppningen. Den är lite vid för Juno nu och aningen för trång för tjockisBarb, men går enkelt att padda till Juno och Barb rids ändå mest barbacka nu och har förhoppningsvis gått ner lite i vikt tills vi ska börja rida mer riktigt.

Tjockisen:

...och så här ligger sadeln på henne:

...och så har jag shoppat nytt:

...och drömmer om detta till Juno!

...och det här till Barb, fast med ett svängt klinkerpannband. Har upptäckt att pannbanden med stenar luggar dom och tunnar ut luggen vilket jag inte alls gillar.