Nej, den här helgen gick inte som planerat. Tävling i dagarna tre med kval som mål blev tävling i dagarna två och utan kval. Första dagen och MsvC2 red jag runt som ett lallande fån. Framridningen var dåligt planerad och jag glömde tom bort att göra en enda bakdelsvändning trots att de är med i programmet. Iofs hade jag inte hunnit med någon ändå eftersom jag red fram alldeles för kort tid. Ironin i det hela är att vår enda sjua var på den första bakdelsvändningen, Känslan i programmet var okej, men jag red som inte. Flöt bara runt och försökte inte ens göra vårt bästa. 59,1% blev det och det var välförtjänt.

Andra dagen var jag planerad och strukturerad. Bättre framridning med en tydlig plan på vad jag ville ha fram. Det funkade och hon kändes riktigt fin! Skolorna satt och de enkla bytena var också bra. Red in på banan med mycket jävlar anamma och en stark vilja att göra vårt bästa. Och kämpa fick jag göra för lilla ponny blev ovanligt mycket ponny och ställde inte riktigt upp för mig. Hon har lärt sig att det är lätt att maska när matte inte har en pisk att peta på med.

Skolorna blev åtminstone mycket bättre och fick 6, 6, 6, och 5 på dom. 5an kom på vänsterslutan som är vår sämsta och där fick jag inte alls till böjningen. I högergaloppen återupprepade jag ett gammalt misstag och gjorde en för kraftig förhållning och fick ett avbrott. Himla synd med en 4 på koefficienten i ett moment som dessutom vi egentligen är rätt stadiga på. I slutet av programmet och vänstergaoppen blev det dock riktigt bra med ett antal sjuor. Det känns som en bekräftelse jag verkligen behövde för att veta att vi faktiskt ska kunna rida dessa klasserna på bättre poäng. För dagen red vi på 60,2% vilket är okej, men jag är inte helt nöjd med det heller.

Tredje dagen blev det ingen start alls. På lördagkvällen började jag få migränkänning och tog således ett gäng värktabletter. På morgonen tog jag ännu fler tabletter utan att det gav sig. Däremot blossade min magkatarr som är ett evigt spöke upp och jag blev riktigt dålig. Jag fixade ändå klar hästen och knoppade och grät för att jag hade så ont. Ville verkligen inte ge upp. Min groom kom och vi lastade och körde. Halvvägs var det dock bara att vända och inse att jag inte ens nästan var i skick att sätta mig på hästen:(. Är första gången i mitt liv som jag stryker mig på en tävling för att jag inte är kry nog att rida.

Det är också första gången sen jag började tävla Barbie som jag önskar mig en häst med en mer "riktig dressyrgång". Det blir så mycket svårare för mig att visa ett register och tjusiga mellangångarter. Men å andra sidan är det knappast omöjligt även om det är lite svårare. Dessutom har jag världens bästa ponny att ha med sig på tävling, att rida ut med och göra precis vadsomhelst med egentligen.