Eller egentligen är det tvärtom. Först for vi till Hööks för att vara bland de första i schabrakhögen. Annars är jämt rätt storlek modell och färg slut. Min plan fungerade för jag hittade precis de jag ville ha. Ett petrol och ett mörklila i dressyrmodell. Har egentligen knappt några schabrak till hoppsadeln, men den används inte så mycket ändå så det kan kvitta. Köpte även en grimma till Barbie, en i lader med nylon typ. Jättefin men tyvärr lite för stor. Till mig själv blev det två tröjor en vanlig grå sweatshirt och en från JH i pilé. Även en sadlegjordstunnel fick följa med hem eftersom Barbie även i år får skav när hon är klippt.

Schabraken, färgerna ser riktigt dassiga ut på bilden, mycket finare irl!

Tröjorna:

Sen bar det av till kliniken. Inte helt utan problem förvisso. Först ville inte släpet rubba sig alls och min lilla bil bara slirade och kom ingenvart. Till slut kunde vi gunga fram släpet med hjälp av Ellinors supervolvo och mig puttandes där bak. Är bara en vecka sen släpet användes senast och sen dess har det snöat, tinat, fryst på, snöat och tinat igen. Så däcken på släpet stod som i en vagga.

För ovanlighetens skull var vi ute i god tid vilket var tur eftersom Barb busade till det i hagen och ville inte alls fångas av Ellinor. Barb hade busat, bockat och pipit i väg i andra delen av hagen och vackert sprungit tillbaka till grinden när Ellinor väl tagit sig dit. Ponnyhumor tror jag det kallas.

Inne på kliniken skötte sig Barbie som den stjärna hon är. Det var med hjärtat i halsgropen som jag tittade på böjprovet. Djurskötaren som böjde fram böjde riktigt hårt! Men det gick galant! En liten liten reaktion höger fram som värmde ur på 3-4 steg. Så allt är bara bra med ponnyn och det är bara att rida på. Hittills verkar det alltså som nytänket i träningen har gett resultat. Första tävlingen för i år blir Timrå 14 mars och då blir det en LA3.

Juno hanns inte med idag för jag skulle egentligen börja jobba kl fem. Efter att vi varit på kliniken kastade jag i mig en rejäl burgare och pommes så magen knöt sig (kronisk magkatarr ger den effekten vilket jag borde lärt mig vid detta laget). Kvällen spenderas härmed i soffan vilket nog inte var helt jättedåligt ändå. Känner mig som en urvriden disktrasa nu när all spänning kring Barb har släppt.

Nu längtar jag efter tävlingssäsongen!

Idag är då dagen då Barb ska tillbaka till kiniken. Hon blev behandlad båda framkotorna och båda bakknäna i mitten av oktober. Fick sen vila i en månad och är således riden sen mitten av november. Nu är hon uppe i ca 40 minuters effektivt arbete och är alltså ganska ordentligt igång. Veterinären tyckte att ett återbesök efter de vanliga två veckorna var onödigt eftersom reaktionerna var så små (knappt en grad) fram och i princip obefintliga bak. Bak ville jag behandla ändå eftersom det fanns problem där förra året och skulle hon ändå vila för behandlingen fram så var det lika bra.

Så min plan har varit lång vila, långsam igångsättning och sen tillbaka till kliniken när hon är igång för att få reda på status. Jag hoppas innerligt att de ändringar jag gjort ska ha gjort skillnad. Vad som gjorts (görs) är:

*Byte av sadel. Childericen jag hade innan sköt som upp och fram mig så min tyngdpunkt var konstant lite för långt fram. Eftersom jag är lång på henne anar jag att en förskjutning av min vikt framåt inte är av godo. Med nya sadeln, Amerigo CC sitter jag betydligt mer "rakt upp och ner" eftersom sätet är så öppet och inte fixerar min sits.

*Ändring av formen. Här har problemet varit att kontakten till bettet inte varit ärlig. Hon har rullat ihop sig för mycket och jag har varit slarvig och bara gillat läget. Så nu jobbar jag på att rida fram till en kontakt med näsan bättre framme så att hon öppnar upp i ganascherna och går jämnt fram till båda tyglarna.

*Mer dressyrjobb. Tidigare har jag aldrig dressyrat två dagar i streck, jag har haft devisen att variation är A och O för hållbarheten. Mjo kanske inte. Min teori nu är att när jag väl har dressyrat har jag krävt mer än vad Barb har varit fysiskt uppnyggd och förderedd för att klara. Så nu blir det mer dressyrjobb för att stärka och bygga upp. Uppdelnigen blir ca 2 dressyrpass per skogsridning.

Så med viss bävan far vi till kliniken och hoppas på att komma tillbaka med frisk och fräsch ponny. Ridmässigt känns hon onekligen superduper fräsch!

Innan kliniken blir det även en tur till Hööks för årets vinterrea! Jag äääälskar deras halva priset reor! Brukar köpa på mig tröjor ffa och sen blir det nog ett och annat schabrak. Hööks måvara budget, men jag gillar deras grejer och lägger hellre pengar på mer träningar och tävlingar än har en massa fancy märkesutrustning.

*Men alltså, denna förvirring. Inlägget heter "Tisdag" och är i allra högsta grad skrivet en onsdag OM en onsdag. Ja ja låter denna error vara kvar som teckan på den förvirring som är i mitt huvud-*

Tillbaka till en vardag med jobb igen alltså. Känner mig rätt duktig som håller igång två hästar och ibland även rider tre innan jag börjar jobba på kvällen. Idag skulle båda hästarna gå i ridhuset och först ut var Barbie. Jag hade nån form av plan att rida skänkelvikningar i trav i korta sekvenser på diagonalen och sen galoppjobb med förvänd. Det blev inte helt som planerat. Hon var pigg, blev spänd och kortade upp halsen alldeles för mycket. Så för att lossa och hitta nån form av bra ridning red jag stora serpentiner, böjde, ställde och red lätt sidvärts på böjda spår. Var väl inte helt nöjd med känslan, men hon skummade jämt i munnen och var åtminstone okej.

I galoppjobbet fick jag verkligen ta igenom henne för innerskänkeln, men sen då släppte det minsann! Red långsidor i en grund öppna för att hitta en spårning gjorde sen en volt tillbaka och red förvänd galopp på en stor volt. Avslutade med att rida lite grunda öppna även i trav och hade en bättre känsla än nånsin i dom! Väldigt nöjd även med kontakten hon bjöd på i slutet så det blev ett ganska bra pass ändå.

Med Juno blev det lite mer spännande än jag hade tänkt mig. En häst i ridhuset tappade sin ryttare när jag skrittade fram och kom lös. Kan säga att jag var på marken (frivilligt) på ungefär en tiondels sekund. Har tas minsann inga risker! Juno stajlade lite med nåt passageliknande när jag gick med honom men lugnade sig ganska fort. Men jag är en fegis så satt inte upp förrän efter kanske tio minuter. Hann bara trava litegrann sen gick två hästar ut från ridhuset och då var tivolit igång igen. Juno reste sig och dummade sig en del.

Än igen hoppade jag av, men den här gången bara för att korta läderna och ta uti med det hela. Så upp igen och trava på. Tog ett par minuter, men sen var han helt okej. Dagens stora plus var galoppen! Riktigt nöjd med honom för det gick lätt att bara rulla på och fattningarna var riktigt fina. Avslutade med att galoppera på ett par minuter hela varv i lite fräscht tempo. Nu går det äntligen att göra utan att behöva jaga fram honom utan jag kan vara relativt passiv. Det låter futtigt, men för Juno är det ett ganska stort framsteg.

Lyckades till slut slita mig ur en nästan helt förlamande trötthet och ta mig till stallet för hästmotion. Min ork begränsade sig dock till effektiv motionering, så Juno fick följa med som handhäst. Lite av en gamble att ta med honom så eftersom jag tappat honom de senaste gångerna han varit med så... Han har varit lite pigg och sist blev han väldigt rädd för en stor svart hund som levde runt med två tanter i snöret. Det slutade med att Juno sprang ärevarv på en äng med höga knälyft och arabsvansen i vädret. Tack och lov är Barbie så sansad att hon är lätt att sitta kvar på även när Juno kör uppvisning. Ikväll var det skönt nog en helt odramatisk tur. Barbie skittade på med riktigt härligt driv så det var 60 minuter nyttig powerwalk för båda.

Fixade till hjälpligt i sadelkammaren också även om det verkligen (alltså verkligen!) måste putsas badly. Får väl ta och göra det nån dag också. Känns iaf bättre nu när det inte ser ut som om en bomb exploderat i lindlådan.

En lite varmare tur med handhäst

Nackdelen med att jobba långa nätter (går och lägger mig runt 6 på morgonen då) är inte de långa nätterna utan det är att vända tillbaka dygnet. Egentligen försöker jag undvika att ändra så mycket på dygnsrytmen eftersom det triggar min migrän nåt alldeles förskräckligt, men så här under vintern blir det en nödvändighet om jag ska se nåt dagsljus och gärna hinna rida i det också. Dessutom är det betydligr energifattigare den här mörka tiden på året som gör det hela ännu tyngre.

Den här vinterns väder samarbetar heller inget vidare med humöret. Var är alla de där fantastiska soliga dagarna med -10, strålande sol, blå himmel och massor av snö? Jag vet att de dagarna existerar, men det var minsann längesen en fick uppleva en sån dag. Gudarna ska veta att det hade behövts lite sol för energin.

Min plan att inte rida i mörker smyger sig nog rejält idag dessutom. Tvättkorgen är överfull och det fanns bara tvättid nu i eftermiddag. Båda hästarna ska skrittas ut under em/kväll. De fick vila igår eftersom jag inte mådde så bra och all energi gick till att rida Ella. De har dock gått väldigt bra och ordentligt över helgen så två lugnare dagar är nog bara bra. Hade även behövt städa i sadelkammaren och göra en ny rensning. Har köpt lite nya prylar så gammalt behöver bort.

Så här ska det se ut i min fack i sadelkammaren. Det gör det inte nu.

Ja så kan jag troligen beskriva mig själv helt sanningsenligt. Det är konstant en naken sanning jag beskriver här på bloggen om min verklighet, min ridning och mina hästar. Jag förskönar inte, jag försöker inte få mig själv att låta bättre än vad jag är utan this is it. Varken bättre eller sämre. Det betyder inte heller att jag tycker att jag är helt fruktansvärt skitkass, jag känner mig ändå ganska trygg i vad jag kan. Men sen är det så med hästar och ridning att en lär sig hela tiden mer, en får omvärdera hur en gjort och ibland inser en att det spår som en kört i leder rakt i fördärvet (läs; till kliniken). Då gäller det att kunna ha så pass mycket stake i sig att någon tramsig stolthet inte får stå i vägen för att kunna säga "hoppsan, det här blev ju inte bra nu måste jag göra om och göra rätt".

Så i denna anda tänkte jag hänga ut filmen som orsakade senaste debaklet. För dagen var Ella pigg, dragig och gigantisk. För att hon inte skulle göra tjurrusningar a la B-ponny högg jag tag i innertygeln när hon drog och bankade på tills hon släppte. Det ÄR fulridning och formen blir därefter. Som jag skrev i tråden är detta lite mitt sätt att rida, tex gjorde jag likadant på Bello när jag red honom. Eftersom jag trots allt har en plan och är medveten om vad jag gör och varför, samt att den här formen inte är ett självändamål tror jag knappast att det orsakar en "fribiljett till kliniken". Men självklart, jag kan ha fel det här onekligen hänt förut.

Den film. (Dom dragiga partierna är bortklippta så håll till godo med fulkröken och min fällknivssits med för korta stigläder i dressyrsadel.)

Som viss kontrast till fulfilmen kan jag visa lite bilder från dagens pass med Ella. Även om min ridning föregående pass inte var optimal så hade den viss effekt. Idag var hon inte ens hälften så dragig utan jag kunde rida ut halsen betydligt bättre till en finare kontakt. Försökte ha mycket fokus på min armbågar och bli stark i bålen för att kunna sitta emot. Kan meddela att jag har börjat med att göra situps om kvällarna så att jag ska bli starkare..

Galopperade för första gången idag vilken höll på att resultera i en flygtur över sargen... Men sen gick det bra.

Detta är min målbild med formen!

Måndag

Barb: Arderå, 60 minuter i skogen med jogg och galopp.

Juno: Ridhuset 30 minuter

Tisdag

Barb: Träning för Ina. Red lite skolor på volt i trav och samlade galoppen lite.

Juno: Arderå, 60 minuter i skogen med jogg och galopp.

Onsdag

Båda vilade

Torsdag

Barb:

Juno:

Fredag

Barb: Skrittade 90 minuter

Juno: Samma med Ellinor

Lördag

Barb: Ridhuset 40 minuter, svårt att få lösgjord. Spände upp sig och samlade och ville inte länga ut halsen. Okej på slutet.

Juno: Ridhuset 40 minuter. Red fram på halvlång tygel vilket han funkar jättebra med, bjuder fint framåt även i galoppen. Mycket trav-skritt.travövergångar Avslutade med att galoppera ganska länge på halvlång tygel som substitit för galopp i skogen. Trött ponny!

Söndag

Barb: Ridhuset 30 minuter. Bättre i formen på slutet med jättefin kontakt och näsan framme. Ganska nöjd.

Juno: Ridhuset 30 minuter. Inte så trött som jag trodde, skrittade jättebra i trav-skritt-travövergångarna och väntar verkligen på att få gå framåt. Bra vänsterfattningar och ett rätt fint travjobb med bra kontakt. Får trava lite långsammare än jag önskar men där han verkar orka med att bära sig.

Förutom min egna har jag ridit Ellinors stora Ella eftersom Ellinors knä är rätt paj sen hennes hastiga möte ned hård mark från hög höjd. Ella är stor och aningens brötig så min stora brist i bålstyrka blir väldigt tydlig när hon dra iväg med mig. Men efter att ha sett tips av Kyra om hur bålstabiliteten påverkas av armbågens placering förstår jag mer varför hon kan dra i mig som hon gör. Mina armbågar har en tendens att flaxa iväg som om jag skulle flyga nånstans. Resultatet när hon har dragit är att jag istället har rundat av henne ganska ordentligt i halsen. Detta syntes på en filmt som visades på Buke där jag då fick höra hur dåligt jag red. Och målet är förstås att näsan ska hållas framme, men tja ibland blir det lite fult på vägen.

Jag och Ella i den form som hon bör jobba i.

Sammanfattning: Ganska nöjd med veckan, dels för att båda hästarna hann komma ut i skogen och galoppera under tiden snön fortfarande låg kvar och bjöd på fint underlag. Nu är det bara is och jag är tacksam över ridhuset! Juno har helt klart känts bäst i veckan och har varit lite bättre för varje pass. Med Barb blev det för mycket samling på träningen vilket har gjort det lösgörande lite kämpigare. Å andra sidan så måste vi även lägga in lite samling och helt enkelt träna på att bibehålla lösgöringen.

Att befinna sig ute i cybervärldens Bukefalos är något jag gjort under många års tid. Mitt nick Fiorano registrerade jag under midsommar 2003. Innan dess hade jag haft lite olika namn sen Bukefalos hette "stallet.com" i slutet av 90-talet. Det är förstås olika vem en sas väljer att vara i cybervärlden. En del smyger i kulisserna och skriver inte så mycket och andra ger sig in i både det ena och det andra ämnet och uttrycker åsikter både högt och lågt. Jag som bukeanvändare är ganska utlämnande. Eller ja, väldigt utlämnande.Under åren på Buke har jag blivit hjälpt genom sorg och förtvivlan, det har funnits stöd och hjälp kring allamöjliga frågor som inte bara har varit hästrelaterade.

När det kommer till den hästrelaterade biten som Buke trots allt mest består av har jag aldrig nånsin sagt att jag är en superryttare. En gör så gott en kan och jag vill (som alla andra) utvecklas och bli bättre. Eftersom jag möjligen saknar ett ganska stort mått av vett har jag också under många år lagt ut både massor av bilder och filmer när jag rider. Det har varit oredigerad sanning om hur det ser ut och jag har fått mycket tips och hjälp om förbättring. När en lägger ut filmer på det viset som jag gjort är det bara att acceptera och stålsätta sig för en hård ton. För det är märkligt-även om vi alla på Buke VET hur svårt det är att rida så har en del användare svårt att hålla en konstruktiv ton utan kritiserar endast och enbart i negativ ton. Jag förstår inte riktigt denna vilja att endast trycka ner och påtala andras dålighet?

Eftersom jag är fullt medveten om både tonen och min egen imperfektion så inleds numera de flesta filminlägg med en ursäkt och påtalan kring alla fel jag gör. Men det räcker tydligen inte för det ska göras ner ändå och helt utan konstruktiva tups om hur det ska bli bättre.

Så nu är det nog. Jag orkar inte ta mer dålig attityd faktiskt. Jag vill inget hellre än att bli en superfantastic ryttare, men jag ser inte längre hur det ska utveckla mig att konstant påminnas om hur dålig jag är? Mitt självförtroende ridmässigt vacklar som det är och utan självförtroende rider en ännu sämre. Jag är måhända alldeles för känslig men så här känner jag och står för det. Januari inleds således med en Bukepaus under minst resten av månaden. Blir nog som en avgiftning efter alla dessa år.

Men även vi dåliga ryttare vinner rosetter.