Många gånger har man väl hört uttrycket "har du inget vettigt att säga är det bättre att vara tyst". Lite av den anledningen har det inte skrivits ngt här de senaste dagarna. Har helt enkelt inget vettigt att komma med i kombination med att jag har jobbat en hel massa och även hunnit med att ligga under en filt på ett badrumsgolv efter tre stackars glas vin.

Barbie och jag verkar vara på väg neråt efter en tid där det mesta bara har gått bra. Tråkigt förstås men det är ju så det är. Idag var vi ute i skogen och hamnade mitt i en skur med regn/snö/hagel. Inte jättekul men vad gör det när underlagat för en gång skull var fullt ridbart. En stor fördel med att jobba dom tider jag gör är att jag kan vara i stallet väldigt mycket dagtid. Så dagens största mål var att rida i dagsljus. Men dagsljus en dimmig, mulen, regnig och grå novemberdag är inte synonymt med ljus. Det är någon form av grått filter av halvljus.

Dagens ljus är dock flitigt använt i Twilightfilmerna. Jag har läst alla böckerna för några år sen och har nu faktiskt börjat se filmerna. Dom ÄR ju snyggt gjorda men vissa saker driver mig fullständigt till vansinne. Tex Edwards tjat om hans försvunna själ och Bellas "virtue" som hon skulle förlora om de ligger med varandra innan de är gifta. Oh please. Det finns scener i Twilight som skriker crazystalker så mycket att jag skriker lika mycket åt hela företeelsen. Jag gissar att jag och de trånande fjortisarna som kollar filmerna på bio hade gapat på vitt skilda ställen i filmerna och av vitt skilda anledningar. Jag kommer i oändlighet hävda att författaren Stephenie Meyer har sålt sin själ till djävulen för att ha lyckats få en sådan enorm framgång med Twilight. Dom är varken bra skrivna eller har ett vettigt budskap (gift dig med killen som egentligen vill käka upp dig och dessutom psykiskt utpressar dig) och ändå gick dom inte att lägga ifrån sig. Ja ja, jag är inte sämre än att jag ska fortsätta mitt Twilight-maraton med Breaking Dawn ikväll. Låt moraliseringen fortsätta.

När jag jobbar läser jag mycket under all den väntetid som oundviklig i en taxi. I helgen läste jag (för andra gången) ut Hollywoodfruar av Jackie Collins. Den kom ut i början av 80-talet och Jackie Collins var en riktig tantsnuskikon för sin tid. Hon revolutionerade med att skriva öppet om sex och framförallt att hon även utmålade kvinnorna i sina böcker som äregiriga, sexlystna och allt utom heliga. I våras läste jag årets tantsnusksenastion Fifty Shades och himmel vad jag skämdes över könsrollerna och den moralisering som gjordes. Lilla heliga Anastasia som "får ordning på" stygga Christian Grey utan att dras ner i mörkret som hans livsstil är. Jackie Collins kändes fortfarande fräschare och revolutionerande att läsa. Otroligt att en nästan trettio år gammal bok kan ha fräschare syn på kvinnor än storslagna moderna sensationer som Twilight och Fifty Shades.