Som bekant är oktober den officiella bröstcancermånaden. I år föll denna månad även samman med att jag hittade en knöl i mitt ena bröst. Ett litet tips för er som hittar knölar i brösten-gör inte det i oktober. Det svämmar över av bröstcancerfilmer om modiga kvinnor som är sjuka och lider helvetets kval av att operera bort sina bröst och cellgifter osv osv. Det är inte jättepeppande.

Nåja. Knöl hittad och jag ringde vårdcentralen för att boka tid. Jag var väl inte direkt jättestressad över mitt fynd och blev lite förvånad över att jag fick tid samma dag. Valde dock en tid dagen efter. Blev känd och klämd på och fick genast remiss till mammografi. Veckan efter var det således dags för att bli ännu mer klämd (bokstavligen) och känd på. Även en lång nål stoppades in i knölen för att ta ett vävnadsprov.

Slutgiltig dom är inte given men med största sannolikhet är det endast en ofarlig bindvävsknuta. Ska dock till kirurgen nästa vecka för ev ytterligare prover. Dessutom ska jag själv bestämma huruvida knölen ska vara kvar eller inte. Blev lite förvånad av det då jag tycker det känns lite onödigt att bli skuren i om den nu är ofarlig. Så den får vara kvar.

Det är ganska intressant hur man själv reagerar när en sån här sak händer. Jag tycker rationellt att det inte är en så stor grej och om det nu skulle varit cancer så är det något som egentligen också är helt hanterbart. När jag tänkte den tanken att det kanske faktiskt är cancer så var min spontana reaktion "jag vill inte gå upp i vikt av behandlingen för jag vill kunna fortsätta rida mina ponnier". Nästa tanke var "kommer jag orka ta hand om hästarna under ev cellgiftsbehandling?". Ja, ni förstår var prioriteringarna i mitt liv finns nånstans.

Samtidigt som jag då rationellt kände att detta är något jag enkelt klarar av att hantera så reagerade jag ändå rent fysiskt. Det är precis som när jag blir nervös inför tävling, i mitt huvud är jag lugn men jag blir så illamående att jag kräks. I detta fallet reagerade kroppen med brutala migränanfall. Lite spänningar som var tvungna att ge sig till känna på nåt sätt helt enkelt.

Ja ja, det jag vill ha sagt med inlägget är; hittar du en knöl-kolla upp den direkt! Vården kommer att ta dig på allvar! Om det är något allvarligt är tidsaspekten viktig vilket alla i vården är helt på det klara med. Jag kände mig rätt dum när jag bokade tiden, men det fantastiska bemötande jag fått inom vården har gjort mig helt säker att det är bättre att höra av sig i tid.